3. Anders Schubert (Berent ) föddes den 5 augusti 1715 i Säter. Han dog den 20 juni 1790 i Hedemora. Anders anställdes som Sämskmakare och Rådman. Han bodde i Långgatan, Hedemora.
Berndts äldsta son Anders var född 1715. Vid tiden för sitt giftermål, 1744, med Margareta Hedman slog han sig ned i Hedemora, där han kvarbodde på Långgatan som sämskmakare och rådman till sin död 1790.
"Levat Christeligt. Död af lungsot 75 år 2 m".
Anders gifte sig (1) med Margareta Hedman den 15 januari 1744. Margareta föddes den 20 maj 1713 i Säter. Hon dog den 28 mars 1768 i Hedemora.
De fick följande barn:
12 M i Bernt Johan Schubert föddes den 21 oktober 1744 i Hedemora. Han dog den 2 maj 1746 i Hedemora. + 13 M ii Anders Johan Schubert föddes den 29 december 1745. Han dog den 9 april 1832. 14 K iii Greta Lisa Schubert föddes den 8 januari 1748 i Hedemora . Hon dog den 6 maj 1814 i Falun. Greta gifte sig med Johan Eric Dicander son till Samuel Dicander och Christina Gezelius. Johan föddes i Kölnäs. Han dog den 19 mars 1794 i Mora kapellansgård. Johan anställdes som Häradshövding. 15 K iv Brigita Maria Schubert föddes den 26 april 1752 i Hedemora .
Flyttade från hemmet 1768 till Stockholm.Brigita gifte sig med Lars Apelgren den 9 november 1786 i Hedemora . Lars bodde i Hedemora. Han anställdes som Sämskmakarmästare. 16 M v Berndt Johan Schubert föddes den 2 december 1754 i Hedemora . Han dog år 1756 i Hedemora .
Anders gifte sig (2) med Christina Örn den 24 januari 1773. Christina föddes den 1 december 1724 i Hedemora. Hon dog den 23 oktober 1791 i Hedemora.
6. Greta Lisa Schubert (Berent ) föddes den 5 december 1721 i Säter. Hon dog den 12 maj 1765 i Säter.
Den yngsta dottern, Greta Lisa, var född 1721 och gifte sig 1749 med hattmakarmästaren i Säter Johan Curlander. Hon avled 1765, efterlämnande make och döttrarna Eva Lisa och Anna Catharina. Om Curlander hava domböckerna en del att förtälja. Han var son av borgaren Lars C. i Säter och dennes hustru Eva Biörn, hade "lärdt sitt Handtwärk i Stockholm samt warit gesäll i Nie Åhrs tid och ther under Sex Åhr fregventerat utrikes orter till Konstens bättre inhämptande" och blev borgare i Säter 1742. Några år senare, 1745, åtalades han ac "Qvinspersonen Kierstin Jöransdotter" med påstående, att han vore fader till hennes son Johan. Inför rätta erkände Curlander "beklagandes sig som warit så oförståndig, att först begå en slik missgjerning, samt sedan neka thertill". Straffet blev böter, "aflösning i Sacristian" samt årligt underhåll till barnet av två tunnor ren säd och femton daler kopparmynt i penningar, "till thess thet uppnår then ålder, att thet sig sjelf födan förskaffa kan". Curlander synes hava dött 1774. I hans bouppteckning, som är upprättad av hans svåger Michael Schubert, uppgavs han ega "1/7del av så kallade Finn Görans Tomt, hwarest Barnen eller Schiubertska arfwingarne innehafwa 3/8delar i denna tomt samt uti Landt Jorden eller så kallade Schedwiengarne en elfte eller Systerdel". Boet hade en del skulder, bl.a. till Michael Schubert, som "fordrar ersättning för en fensterluft med 2:ne fenster som af Kurlander förvållande skall blifwit utbrändt". Fönsterluften uppskattades till 15 daler kopparmynt, medan andelen i Finn Görans tomt åsattes ett värde av 16 daler'. Det är väl svårt att avgöra, om denna besynnerliga proportion berodde på, att skulder och tillgångar i ett dödsbo även på den tiden evalerades efter ej fullt likartade principer, eller på glasets dyrhet för 150 år sedan, eller slutligen på mäster Michaels räknekonst. Måhända hava de tre orsakerna samverkat.
Greta gifte sig med Johan Curlander son till Lars Curlander och Eva Björn den 9 november 1749 i Säter. Johan föddes den 2 mars 1709 i Säter. Han dog den 16 december 1773 i Säter. Johan anställdes som Mäster, hattmakare.
De fick följande barn:
17 K i Eva Lisa Curlander. 18 K ii Anna Catharina Curlander.
7. Berndt Johan Schubert (Berent ) föddes den 20 december 1723 i Säter. Han dog den 16 december 1786 i Säter. Berndt anställdes som Sämskmakare i Säter.
Andre son i ordningen var Berndt Johan (Bernhard), född 1723. Han är stamfader för den s.k. Norrköpingsgrenen av släkten. Till yrket var han sämskmakare liksom fadern och styvfadern, men nådde aldrig över gesällgraden. Såsom sådan omnämdes han första gången 1750. Om han dessförinnan praktiserat i Säter, vilket är det troliga, eller möjligen vistats å anna ort, kan nu ej konstateras. Däremot framgår ev en i rättens protokoll intagen överenskommelse av 1766 mellan de Schubertska arvingarna, att han då i 16 år varit i sin styvfars tjänst som gesäll, alltså ännu 43 år gammal. Då han under hela denna tid arbetat "utan särskildt betalning och veckolön", medgåvo hans medarvingar honom att "i behiertande af den 16åriga trogne tienst och arbete" erhålla utöver arvet 50 plåtar eller 300 riksdaler kopparmynt. Ett domprotokoll av 1772 angav honom visserligen som mästare, men påtagligen av misstag, enär samtida taxeringslängder upptogo honom som gesäll med tillägget "är ej Borgare. Utan näring". Det förefaller, som om han efter styvfaderns död knappast mera arbetat i ,yrket. Året före sin död benämnes han krögare och synes han sålunda mot slutet av sitt liv hava bytt om näringsfång. Detta tycks hava stått i smaband med hans mot slutet försämrade affärsställning. Medan han i yngre dagar uppenbarligen var ganska väl situerad, förekommo under 1780-talet flera tecken, som tyda på förändring härutinnan, bl.a. är han under ett par år befriad från skatt. Hans änka betecknades i längden 1789 t.o.m. som "utfattig", vilket dock torde hava varit en betydlig överdrift, enär mannen likväl efterlämnat både fastigheter och ett ej obetydligt lösöre. 1773 erlade "Bernt Schiubert" skatt för "frihet att bränna" samt för rättigheten att nyttja snus och röktobak, vilka förmåner under de senare åren ej tycks hava stått honom till buds, åtminstone av skattelängden att döma.
Av Bernhard Schubert giva de gamla protokollen en ganska tydlig bild. Han var av ett mera mjukt material än fadern och karakteriserades särskildt av sin omsorg om reda och ordning i sina affärer bch sitt intresse för dylika. Med tanke på alla de industriidkare och affärsmän, som härstamma från honom, är detta drag av särskilt intresse. Visserligen hade han som nämdt ingen lön hos Pelican, men tycks hava förstått att skaffa sig inkomster ändå, ty i moderns bouppteckning figurerade han som fordringsegare - "förskutit til huset" - med icke obetydligt belopp. Gift vid ganska sen ålder - 42 år gammal - med åldermannen Jöns Stenbergs dotter Elisabeth, född 1730, fick han vid svärfaderns död 1770 eller 1771 omhändertaga dödsboet. Ett flertal inlagor till rätten vid denna tid vittna om hans månhet att tillvarataga både boets och sina egna intressen. Slutresultatet av utredningen blev dock ett mindre underskott, varvid hand dock själv var den störste fordringsegaren. Vid ett tillfälle hade han hos auktionskammaren velat inlösa en sin skuldförbindelse, som dock_ befanns vara bortkommen, varför han icke nöjde sig med kassörens kvitto ut2n begärde och erhöll rättens bevis, att skuldsedeln vore att betrakta som död. En annan gång lät han som vittne höra handskmakaren Petter Hedendahl för att få bevis _för, att han vid marknaden i Hedemora hade lämnat till Hälsingen Olof Persson en summa pengar avsedda att av den senare överlämnas till svågern Petter Stenberg i Voxna. Flera sådana smådrag skulle kunna anföras vittnande om hans försiktighet.
Någon kaxe i likhet med fadern och ännu mindre brodern Fredrik var han ingalunda. Snarare torde han efter den tidens pretentioner på. manlighet hava ansetts hava varit en smula mesig. Sålunda torde det hava väckt föga anklang hes Säters rätt så stridslystna gesäller, då han i herbergets för resande gesäller "nattstufwa", efter att av sin kamrat Jonas Saethersten utan given anledning hava fått en örfil, så att mössan flög av, helt beskedligt frågat, "hwarföre han skulle hafwa sådant och om det vore narri eller alfwar?"; då en förnyad örfil och epitet "hundsfott" upplyste honom därom, tog han helt lugnt upp mössan igen utan synlig vidare opposition. Någon gång rann dock humöret till även på honom, men tyvärr icke alltid på lämpligt ställe, såsom t.ex. 1755, då han klådde upp Per Jonssons i Skedevi hustru, så att hon fick "3 :ne åkommor på ryggen, af hwilka hon wa-rit mycket swullen och lidit wärk". Dessutom hade han utfarit i svordom, för vilket allt han ådömts böter. Att han icke erlade dem med botfärdigt sinne framgick av, att han, den ekonomiske mannen, betalte först efter utmätning. En gång, det var 1760, blev han oskyldigt anklagad för misshandel. Han förklarade också indingerad inför rätten, att han "icke med sitt minsta finger, ja icke ens med ett halmstrå" hade rört den klagande, och blev även rentvådd från beskyllningen. Tyvärr är även om Bernhard att förmäla, att han i likhet med brodern Fredrik blev åtalad för att "hafwa försedt sig med lägersmål". Vid rättegången uppgav han sig vara sjuk och i hans ställe tillkännagav styvfadern, att Bernhard under hand gjort upp saken med 20 plåtar "ett för allt".
I sitt 1765 ingångna äktenskap med Elisabeth Stenberg hade han tre barn, av vilka dock två, en gosse och en flicka, ej ens blovo årsgamla. Vid sitt 1786 timade frånfälle efterlämnade han utom änkan blott sonen Anders Johan, i bouppteckningen titulerad bokhållare.
Hos sonen Anders Johan tyckes Bernhards smak för affärer hava slagit ut i blom och burit rikare frukt än hos fadern. Han började som bokhållare hos häradshövdingen Pehr Dufwa och etablerade sig 1795 som handelsman i Säter, där han så småningom arbetade sig upp till en bemärkt ställning som en av stadens förmögnare män och ledamot av magistraten. Sin förmögenhet nedlade han delvis i fastigheter liksom senare sonen Johan Jacob i Norrköping. Hans bouppteckning finnes tyvärr ej i behåll, men hans änka Brita Christina Grundström ägde vid sin död 1833 ej mindre än sex gårdar i Säter. I taxeringslängden för 1813 upptogs Anders Johan som ägare till fem fastigheter. Trots helt visst icke överdrivet höga värden utvisade änkans bouppteckning en behållning av icke mindre än 21,900 riksdaler banko, ett i Säter på den tiden mycket högt belopp. 1801 hade Anders Johan blott en piga, men redan 1803 hade det stigit till två pigor och en bodbetjänt. Han skattade för innehav av "fickur af silfwer, 1 Chaise, 12 fenster och 1 Kortspel", samt för nyttjande av tobak. I 1804 års brandsynsprotokoll förklarades hans fastighet nr. 32, där han bodde, för felfri och befanns innehålla 1 bakugn, 4 spisar och 9 kakelugnar. Beträffande en annan hans gård konstaterades däremot, att "Byggningen samt husen äro klena".
I sitt 1795 ingångna äktenskap hade han fyra barn, som alla nådde mogen ålder. Två av sönerna, Johan Jacob och Carl Gustaf, utflyttade i början av adertonhundratalet till Norrköping. Den andre sonen i ordningen, Anders Bernhard, övertog faderns affär i Säter och blev liksom han även rådman i staden. Liksom svågern Nylén var han mycket anlitad i kommunala värv. Han var ogift och förblev bofast i Säter till sin död 1881. Jämte systern var han den siste av släkten i denna stad. Dottern Andreetta Christina blev gift med handlanden Carl Eric Nylén och avled 1882. Anders Bernhards bouppteckning finnes ej i behåll, däremot systerns, vilken utvisar en behållning omkring 90,000 kronor, däribland fem gårdar i Säter. -- Å Säters nya kyrkogård finnes en större gravsten över "Råd- och Handelsmannen A.J. Schubert och Fru E.C. Schubert. Tacksamme barn reste stenen".
Berndt gifte sig med Elisabeth Stenberg den 29 september 1765 i Säter. Elisabeth föddes den 22 november 1730 i Säter. Hon dog den 21 maj 1791 i Säter. Elisabeth bodde i Säter.
De fick följande barn:
19 K i Greta Lisa Schubert föddes den 10 januari 1766 i Säter. Hon dog den 2 februari 1766 i Säter. + 20 M ii Anders Johan Schubert föddes den 12 februari 1769. Han dog den 27 april 1820. 21 M iii Jöns Schubert föddes den 17 oktober 1772 i Säter. Han dog den 8 juli 1773 i Säter.
8. Johan Friedrich Schubert [urklippsbok] (Berent ) föddes den 16 januari 1726 i Säter. Han dog den 25 april 1790 i Säter. Johan anställdes som Plåtslagare och Harneskmakare i Säter.
Den tredje av Berndt Schuberts söner var Johan Fredrik, född 1726. I motsats till sina övriga bröder valde han icke sämskmakaryrket utan blev plåtslagare. 1744 31/12 anställdes han som lärogosse hos bisittaren i Plåt- och Harneskmakare Embetet i Säter mäster Hans Crom, som enligt skråprotokollet åtog sig att "hålla honom med nödige Slitkläder och vid utskrifningen gifwa honom en Läroklädning, i värde och godhet son han sig under Lärotiden skicka månde". Under lärotiden blev han emellertid åtalad och dömd för en förseelse, varom mera sedan, och vilken så när hade orsakat hans uteslutande från vidare utbildning i yrket. Mästarna voro mycket obenägna att låta honom få bliva gesäll, när lärotiden var ute, emedan "sådant skulle blifwa et exempel för slike lärlingar'', varför de beslöto hänskjuta saken till Commerce Collegii avgörande, "om en sådan Lärling, för sin lösagtighets skull, bör tiena i Läran längre tid, än wid inskrifningen slutit blifwit, som huru vida han wid et privilegerat handtwärk samt under Kongl. Maij:ts almänna Skråordnings frihet skiäligen lidas och bibehållas kan eller ej, til rättelse så wid thetta tilfälle som flere dylike händelser framledes". Commerce Collegium ansåg, att han borde få utskrivas som gesäll, men icke ens detta utslag hävde mästarnes betänkligheter, utan de beslöto lägga avgörandet hos magistraten och först sedan denna "giordt slag uti the inwänningar" blev Fredrik Schubert slutligen 1750 7/l förklarad för gesäll. Som sådan arbetade han hos mäster Johan Brolin och därefter hos åldermannen Sven Naijström samt blev själv mästare 1757 25/6. "Mästerstycke: en kakelugnsdörr, en fyrugn och en kringpanna med lock" enligt embetsprotokollet (Fataburen 1916:1).
Med några varmare känslor hade han ej blivit upptagen inom skrået och fortsättningen blev knappast bättre än början. Nyss vorden mästare stämde han sin förre principal Naijström för utbekommande av dels innestående lön, dels ett handlån å 16 daler kopparmynt. Naijström protesterade under förmenande, att Schubert beräknat veckolönen till fyra daler, då, han blott blivit lovad två. Till handlånet nekade han alldeles och "påstår sig blifwa ifrån ett så oanständigt tilmäle frikjänd och Schiubert wederbörlig correction undergå". Slutligen angav han sig hava motfordran för vård under Schuberts sjukdom samt för två "hängedagsveckor" (friveckor) vid jul och påsk. Fredrik bemötte indingerad påståendet om veckolönens storlek och sökte bevisa sin goda sak med uppgiften, att han tidigare i annans tjänst haft den fordrade veckolönen, "i föllje hwaraf han hwarken hos Naijström eller någon annan Mästare kunnat accordera om mindre". Efter långa och grundliga förhandlingar inför magistraten, varunder Naijström bl.a. erbjöd sig gå ed, förliktes parterna och Fredrik erhöll av de begärda 60 dalerna blott 15, samt "all disput dermed upphörer".
Denna rättegång var blott en av de många, i vilka Fredrik var inblandad vare sig som kärande eller svarande. Helt säkert var kyrkoherdens ovan citerade uttryck om honom, att han var av ett hårdnackadt sinne, väl befogadt, om man får döma av domstolsprotokollen. Vid upprepade tillfällen var han uppe i ålslagsmålsärenden, visserligen ibland som kärande, men man får dock intryck av att han haft sin stryktäckhet att tacka för agan. En gång var han inblandad i en hästbytesaffär, som renderade honom rättens varning "att ifrån slike hästbyten sig afhålla". Med sina grannar processade han oavlåtligt om nedfallna gärdesgårdar och illa rensade diken. Vid ett tillfälle tilldelades han varning, emedan han "warit nog ohyfsad wid bodande (kallande) till Ämbetet".
Intrycket av Fredrik Schubert är sålunda genomgående ofördelaktigt, Som 21-årig debuterade han i det förut nämda barnuppfostringsmålet och gjorde en synnerligen slät figur. Att börja med förnekade han all närmare bekantskap med vederbörande, men blev överbevisad och erkände slutligen under allehanda krumbukter. Men ej nog därmed. Då hans barns mor en del år senare av sjukdom och armod ej kunde betala den obetydliga skolavgiften för sonen, vägrade Fredrik att erlägga den samt yrkade på hennes inställelse inför rätta för att ådömas betalning. Rätten var dock av en helt annan mening och resloverade, att som Margareta Larsdotters "fattigdom och sjuklighet är allmänt kunnig, summan utomdess icke större än den ju utan kjänning af Schiubert kan betalas, alltså har äfwen bemälte Schiubert den Kiäranden att tillställa". Av andra protokoll att döma tyckes Fredrik hava varit en notorisk byadonis, vilket bl.a. vid ett tillfälle renderade honom ett öknamn, som i tydlighet icke lämnade något övrigt att önska.
Med åren lugnade han sig väl något, men någon aktad ställning i Säter uppnådde han aldrig. Den enda förtroendepost staden hedrade honom med var att under en del år utse honom till "taxeringsman", en syssla som för övrigt förefaller hava gått i tur bland borgarne. Att han inom sitt skrå icke erhöll någon hederspost var ju av det föregående naturligt.
Ägde andel i gårdstomterna nr 64 & 74.
Fredrik Schubert efterlämnade, förutom ovannämde oäkte sonen Fredrik Fredriksson, sju barn i tre giften. Av dessa uppnådde två söner och tre döttrar myndig ålder. Enda barnet i första giftet - med Maria Lisa Scherling -, dottern Caise Lisa var gift tre gånger; med sämskmakarmästarne Anders Risberg, Anders Naijström och Erik Lorenz Malmling. Samtliga hennes äktenskap voro barnlösa, men med plåtslagarmästaren Petter Sätherberg hade hon före första äktenskapet en oäkta son, som sånär hade kostat sin moder livet. Av barnen i Fredriks andra gifte - med Brita Ersdotter - utflyttade dottern Greta 1782 till Stockholm. Hennes senare öden äro mig obekanta. De båda sönerna i samma gifte, Berndt och Anders, vore plåtslagare till yrket och bosatta i Säter. Det vill synas, som om blott den äldste av dem avancerat till mästare. Berndt hade sju barn, av vilka en son Lars Fredrik möjligen uppnådde myndig ålder. Kyrkoböckerna veta dock intet om hans vare sig utflyttning eller död, varför det ej är uteslutet, att han dött späd. Två av döttrarna i andra giftet blevo gifta, den ena, Lisa Brita Hedbom, avled å Säters fattighus år 1854. Anders Schubert efterlämnade endast en dotter Brita Caisa, gift med soldaten Göran Qvist. I Fredriks tredje äktenskap - med Christina Bergsten - föddes endast en son, som dog ettårig. - Det är egendomligt att iakttaga, hurusom Fredrik Schuberts ättlingar i flera led förblevo i stamfaderns ringa vilkor, medan de övriga släktgrenarnas senare generationer samtliga lyckades höja sig i såväl socialt som ekonomiskt avseende. Av Fredriks ättlingar slutade de flesta i misär. Så vidt jag kunnat finna, är denna gren av släkten numera utdöd.
Om Fredrik Fredriksson hava Säters protokoll en hel del att förtälja. Till yrket var han sämskmakare och vid sin död ålderman inom detta skrå. Hans bouppteckning av 1819 visade en behållning av 608 riksdaler banko. 1778 hade han förvärvat gården nr. 21, som år 1924 befinner sig i hans sondotters ägo. Den nu 87-åriga fru besökte jag sommaren 1923. Hennes gamla gård såg betydligt vanvårdad ut och hennes lilla bostad var mycket torvtig. Hon påstods av stadsborna äga en hel del pengar, men ansågs "underlig" och umgicks knappast med någon, ehuru hon var ovanligt kry för sina år. Av stort intresse för mig var att av henne få mottaga en del gamla handlingar rörande släktingar.
Om Fredrik Fredriksson bevara protokollen ett säreget dokument, en klagoskrift av 1776 inlämnad av borgaren Anders Sätherbäck och hans hustru. Dessa gamla makar, som voro barnlösa, hade "till lättande af wåra bekymmer och en bättre utkomst" upptagit som eget barn Christina Hedman, som sedermera gifte sig med Fredrik Fredriksson. Enligt fosterföräldrarnas utsago hade han vunnit sin hustru "medelst ett gott namn och rygte samt folks inrådande, men särdeles dess egen wältalighet och goda löften". De goda tankar de till förstone haft om honom, ändrade sig emellertid hastigt, sedan han med sin hustru slagit sig ned hos dem och befunnits vara "en trätande, hård och gäckande person", som efter behag disponerade över deras egendom och med "hot och tillwitelse för ringa stånd och fattigdom har Ovist den yppersta side-wördnad och föracht". De anhöllo därför att magistraten ville förständiga Fredrik Fredriksson med sin familj draga hädan, vilket denne även förklarade sig villig göra, "hälst det skulle falla honom swårt att bo ibland ett gammalt och kinkigt folk". Som sin faders son kunde han naturligtvis icke underlåta att senare låta stämma sig av Sätherbäck, innan han förmåddes att återlämna några lösörespersedlar, som "som kommit att medtagas wid flyttningen". Rättens förmaning att "skicka sig höfligt och Ovänligt horar emot annan, och icke kifwas, swärja och låta illa, eller förebrå hwarannan det ena eller andra, utan lefwa i sämja och kjärlek, hwilket slägtingar bäst anstår" var visst av behovet påkallat.
I Fredrik Fredrikssons äktenskap med Christina Hedman föddes nio barn, av vilka fem bleve fullvuxna, en son och fyra döttrar. Sonen Johan Fredrik var sämskmakare som fa dern och hade tre barn i sitt äktenskap med Anna Margareta Westberg. Av Fredriks döttrar blev en gift, medan de tre övriga flyttade till Stockholm, två av dem medförande var sin oäkta dotter. Den tredje avled 1853 å Drottningshuset i Stockholm. Var de båda andra hamnade är mig obekant. Den enas dotter, Sara Sophia, levde ännu 1865 i Beridarbansgatan 19, där hon försörjde sig med att hyra ut rum till resande, efter att tidigare hava varit hushållerska hos hovpredikanten hos hertig Fredrik Adolf, senare ombudsmannen hos Riksens Ständers Bankodiskont Pehr Ulmgren.
Johan gifte sig (1) med Maria Lisa Scherling dotter till Nils Scherling och Catharina Elisabeth Westling den 6 november 1757. Maria föddes år december 1727 i Säter. Hon dog den 4 september 1759 i Säter.
De fick följande barn:
+ 22 K i Caisa Lisa Schubert föddes den 27 december 1758. Hon dog den 12 december 1826.
Johan gifte sig (2) med Brita Ersdotter den 3 januari 1764. Brita föddes år 1739 i Norrbacka. Hon dog år 1774 i Säter.
De fick följande barn:
23 K ii Greta Schubert föddes den 25 augusti 1765 i Säter.
Greta utflyttade 1782 till Stockholm, död före 1832 men levde ännu 13/7 1799. I Caisa Lisa Malmlings bouppteckning av 7/4 1827 namngives halvsystern Greta Schubert med tillägg: "hvilkens vistelseort icke vore bekant".+ 24 M iii Bernt Schubert föddes den 19 april 1768. Han dog den 11 juni 1832. + 25 M iv Anders Fredrik Schubert föddes den 27 mars 1771. Han dog den 22 mars 1833. 26 M v Johan Fredrik Schubert föddes den 3 oktober 1774 i Säter. Han dog i Säter.
Johan gifte sig (3) med Christina Bergsten dotter till Jöns Bergsten och Catharina den 15 november 1778. Christina föddes den 25 augusti 1735 i Säter. Hon dog den 20 december 1778 i Säter.
De fick följande barn:
27 M vi Johan Fredrik Schubert föddes den 12 december 1778 i Säter. Han dog den 6 mars 1779 i Säter.
Johan gifte sig (4) med Margareta Larsdotter. Margareta bodde i Dalby.
De fick följande barn:
+ 28 M vii Fredric Fredricson Schubert föddes den 14 november 1747. Han dog den 13 januari 1819.
9. Michael Schubert (Berent ) föddes den 28 april 1729 i Säter. Han dog den 22 november 1795 i Säter.
Sämskmakarålderman i Säter
Angives 1758 som sämskmakargesäll. Mästare 1760. Angives 1779 samt vid sin död som
ålderman. Bisitare i magistraten 1777.Berndt Schuberts yngste son hette Michael och var född 1729. Han är stamfader för den s.k. Stockholmsgrenen, som senare ändrade namnets stavningssätt till Schuberth. I Michaels bouppteckning är namnet två gånger stavadt på detta sätt, men själv bibehöll han hela sitt liv den gamla stavningen, som först ändrades av hans yngste son Johan Georg, farfars far till författaren av dessa anteckningar. Som bekant var man under forna tider mycket likgiltig för offentliga handlingar, särskilt de mera ovanliga. Ej blott offentliga handlingar, såsom kyrkobäcken och domprotokoll, bjuda på en brokig samling stavningssätt av samma namn, utan även vederbörande själva varierade sina namn på ett ofta ganska förbluffande sätt. Vad namnet Schubert angår, så har jag funnit följande sexton varianter: Schubbert, Siubert, Schiubort (mycket vanligt), Schjubert, Schiubertt, Sciubertt, Schuberth (f.g.1754), Siuberth, Schiuberth, Schiubertt, Schiubertt, Schuber, Schubert, Schoubert, Schubert och Siubett. Den sistnämnda originella skrivarten begagnades av Fredrik Fredriksson Schubert själv under en bouppteckning. Att detta berodde på tidsenlig likgiltighet och ej på bristande skrivkunskap framgår av en av honom skriven och undertecknad handling av 1810 i min besittning, där både handstil och stavsätt äro förhållandevis oklanderliga.
Michael valde det traditionella sämskmakaryrket, var 1758 gesäll, men kallas 1761 för mästare, alltså 32 år gammal. I slutet av 1778 eller början av 1779 blev han ålder man inom sitt skrå, vilket han förblev till sin död 1795.
I mångt och mycket företedde Michael en annan typ än bröderna. Medan Fredrik var slagskämpen och bråkmakaren, Bernhard den försiktige affärsmannen, gav Michael intrycket av den något sävlige, rättrådige och samvetsgranne handtverkaren, som ej går utanför sitt gebit utan att vara nödd och tvungen. Med åren kom en viss värdighet över hans sätt, som då han 1780 i en för honom pinsam process tog sin dotter i försvar med värdiga och smått rörande ordalag. Att han i sin stad åtnjutit aktning och förtroende framgår ej blott av att han valdes till ålderman, utan även av de förtroendeuppdrag, som magistraten, ibland mot hans vilja, hedrade honom med. Plats som bisittare i magistraten mottog han väl, men en annan gång vägrade han ståndaktigt att mottaga ett uppdrag, som magistraten ville lämna honom, under uppgift att han ej förstode sig på att sköta en så vidlyftig sak, och vidhöll denna mening, ehuru "Rätten giorde honom åtskillige bevekande föreställningar". - Ett visst småaktigt pedanteri tycks hava vidlåtit honom att döma av en smått löjlig rättegång med släktingen rådman Hans Crom angående en Michael tillhörig häst, som han, påtagligen med orätt, påstod blivit skadkörd av Croms son. - Sin värdighet tog han som agdt väl i akt, såsom t.ex. då han åtalade en viss Hök Erik Ersson, som i smädliga uttryck farit ut om honom på en krog, emedan han förhindrat en smartare hästbytesaffär, som Hök Erik redan hade gjort sig räkning på. De inkallade vittnenea förklarade också, att de, i förargelsen över att höra en så aktad man smädas, "plättat till Erik Ersson litet på kindbenet".
I Michaels och Malenas äktenskap föddes åtta barn, av vilka fem - tre döttrar och två söner - uppnådde myndig ålder.Bouppteckningen efter Michael Schubert av 30/6 1796 upptager bl.a. gården nr 60 i Säter. samma gård som hans morfar Anders Sandberg förvärvat 1/5 1699 och där hans far Berent Johan dog. Gården såldes av Michael Schuberts sterbhus 19/5 1800 till kopparslagaren Anders Wikman. Dennes sonsons änka ägde gården 1924 och testamenterade den vid sin död till Säters stad.
Michael gifte sig med Maria Magdalena (Malena) Zäthzman dotter till Anders Zäthzman och Anna Andersdotter Crom den 16 oktober 1760 i Säter. Maria föddes den 3 juni 1734 i Säter. Hon dog den 17 maj 1793 i Säter.
Giftemål 1760-10-16
Michael och Maria hade följande barn:
+ 29 K i Anna Elisabeth Schubert föddes den 11 december 1760. 30 K ii Maria Greta Schubert föddes den 18 december 1762. Hon dog den 26 maj 1819.
Dottern nummer två Maria Greta var född 1762 och förblev ogift. I yngre dagar hade hon varit bosatt i Hammarby och Westerås, återkom till Säter 1790 och dog därstädes 1819.
1801 anmälde Anders Schubert, att hans gesäll Carl Petter Nyström ämnade gifta sig med hans syster Maria Greta, varför han nu hade flyttat till henne. Något äktenskap blev aldrig av, men både Anders och Maria Greta bodde i flera år hos Nyströms, som 1807 i mantalslängden benämnes brandvakt. Efter den senares död - han blev mot slutet sinnessvag - flyttade Maria Greta till hammarsmeden Högbergs änka, och omförmäldes 1814 i mantalslängden som "52 år, sjuklig och utfattig".31 M iii Anders Schubert föddes år 1763. Han dog år februari 1806. Anders bodde i Säter. Han anställdes som Sämskmakare, mästare 1800..
Äldste sonen Anders, som var född 1763, blev sämskmakare som fadern, torde vid dennes död hava fått övertaga verkstaden och dog ogift i Säter 1806. I Sämskmakarembetets protokoll för 1801 kallas han "ung Mästare". Han var enligt samma protokoll "i anseende till mindre fördelagtigt sinnesbruk eller enfald mycket af sig kommen", varför hans embetsbroder och släkting Anders Naijström erbjöd sig att taga hand om honom och hans verkstad.32 M iv Bernt Johan Schubert föddes den 25 september 1766. Han dog den 1 januari 1767. 33 M v Michael Schubert föddes den 6 december 1767. Han dog den 19 juni 1768. 34 M vi Jean Georg Schubert föddes den 19 oktober 1769. Han dog den 18 juni 1770. 35 K vii Lena Cajsa Schubert föddes den 16 juni 1771. Hon dog den 2 mars 1853.
Den yngsta dottern lena Caisa, född 1771, utflyttade vid faderns död till Stockholm, där några år senare hennes yngste bror Johan Georg även bosatte sig. Även hon förblev ogift och dog på Drottninghuset i Stockholm 1853, således 82 år gammal.+ 36 M viii Johan Georg Schuberth föddes den 19 juni 1774. Han dog den 24 maj 1815.